Solja Krapu-Kallio

Poesi

På den här sidan hittar du ett urval av Soljas dikter.

Vill du använda en text för publicering? Skicka ett mail till soljakrapu@gmail.com.


Eftermiddagsfikat

På eftermiddagsfikat
sitter vi med var sin personliga kopp
och glider från borde till ska minsann
och skam nuddas det vid
på tal om olika metoder
att bli av med bekvämlighetsfetman
att man borde lämna bilen och ta bussen
så man åtminstone får ett par påtvingade promenader om dan

Vi har hört allt
och tuggar samma biskvi
och glider över till lokaltrafiken
dyrt är det
och det tycker vi är dåligt
Har ni hört om den där reggaechauffören
Don’t worry
be happy
i nattbussen
säger kandidaten
Men vi kallar oss tjejer
så ända in i pensioneringen
Vi tar inte nattbussen det kan vara farligt
Pojken i munkjackan
ville helst somna i drivan
på väg till flickvännen som gjort slut
sånt elände
det tycker vi är dåligt
och vad gör föräldrarna
var håller dom hus
Kaffet är som vanligt
Ungdomarna kräver kravbananer
och vet allt vi trodde vi visste
kan allt vi trodde oss kunna
När vände det?
När började vi använda tunikor?
När började vi skriva listor på vilka vi fått julkort ifrån?
När började tiden gå så fort
och samtalsämnen smaka mandelkubb?
Vi dricker vårt eftermiddagskaffe svart
och bittert
orättvisemärkt
När började vi bortse från drömmarna
och se till faktiska omständigheter
Så är det om någonting på teve
som någon har sett
men ingen kan ju följa samma serier nuförtiden
alla ser olika kanaler
och det tycker vi är dåligt
Och att det är så fula kläder i affärerna nuförtiden
är också dåligt
dom sitter så dåligt
och provhytterna är trånga
och belysningen gör att man ser sinnessjuk ut
Kaffe är vad vi går på
värmer stelnade händer runt kopparna
går över till kroppsliga krämpor
jämförelsevis
Men kandidaten som vill bli som vi fast bättre
har åkt nattbuss i helgen
och reggaechauffören
som inte var ett dugg reglementsenligt klädd
släckte lyset
så det blev alldeles mörkt och
karibiskt
i hela bussen
rullade utför långa backen
efter Västa Ersboda centrum
och spelade Bob Marley
– det är inte januari det är Jamaica –

Turn your lights down low

- ur ”Jag skriver till er för en väninnas räkning


Sådana människor

Det kryllar inte av sådana människor
som man skulle kunna ha den där
direktkontakten med
där bara ett ögonkast
är en stålvajer i darrning
Det kanske inte gick nån sån
i din klass i grundskolan
eller stod och spanade en fredagkväll
på Blå Dragonen
Inte en sån människa så långt ögat når
Sådana människor är slumpspridda
i längden i tid
och på tvären i världen
Kanske någon hade det som
sitt livs projekt att söka efter dig
fast för tidigt
eller för sent
och på en alldeles för avsides plats
från dina fötter räknat
Och du sitter där
på en gulmålad stol
i ett ensligt hemman i kanten av ett kalhygge
Det kanske finns en sju åtta stycken
för dig lämpade människor som
just nu springer upp och ned i ekande trappuppgångar
med var sin tomma kaffekopp
och inte skulle kunna tänka sig
att låna veteströ
av någon annan
än dig
Och han, den där som är så lyckligt parbildad,
han kanske valde så där
som man väljer mellan olika tvättmedelssorter

ur ”Jag behöver busschauffören


Särbo blues

Vi har
inga gemensamma möbler
inget bankkonto
aktier
barn
eller svärföräldrar
Inga naturliga mötesplatser
Inget gemensamt potatisland

Vi har
inga tider hos årlig kontrollbesiktning
som gemensam angelägenhet
inga räkningar att tvista om
eller närliggande saker

Vi har
inga gemensamma grannar
ingen fjärrkontroll att samsas om
inget gemensamt paraply att gå under
Vi behöver inte turas om med att gå ut med soporna
Inga delade bekymmer med skattemyndigheten
eller bredbandsbolaget
Inget delat ansvar
Ingen gemensam vicevärd
Vi bär inte matkassarna tillsammans
när vi veckohandlar
vi veckohandlar inte tillsammans
vi har olika namn
och olika postnummer
Vi behöver inte
möta varandra över frukostbordet
inte anpassa vår smak
inte komma överens om vad vi ska ha till middag
inte dela på disken
det finns
inget telefonnummer
där man skulle kunna nå oss båda
våra sängar har en tom halva
och olika överkast
vi har 
inte vägarna förbi
vi har
inget ärende
inget att skaffa
vi har ingen anledning
Vi har inte bestämt
något mål för semester
och pengarna vi sparat i ett kuvert
är en
delbar summa
det är lätt att skilja oss åt
det är
gjort i en handvändning
det är
en enkel match
det är
känslobaserat
enbart
känslobaserat
du vet
du är medveten om

- vilket sammanträffande -

att vi går
hos samma tandläkare
så det finns en möjlighet
att vi nån gång
vid någon rotfyllning
eller rutinkontroll
har tiderna efter varandra
i ett bedövat leende

ur ”Jag behöver busschauffören


Freudiansk felsägning

Varje dag på mitt arbete
vänder jag ark
i enformigt A4
Effektivt och kvalificerat
Mitt fönster
är fyrkantigt
och i foajén står en vattenbehållare
fylld
Kom Rickard Gee-re och rädda mig
Kom liljor och akvileja
Varje dag på mitt förvärvsarbete
uppfyller jag förväntningar
På mitt förvärvsarbete
ifyller jag formulär
Kom Rickard Gee-re
Kom annat liv
Fint faller årstidernas regn
Fint inträffar förmiddagskaffet
Jag behöver fortbildning!
Jag måste få åka på konferens
för det säger alla
att det är på konferenser det brukar hända
Vid första bästa tillfälle ska jag
förföra det till chef…
... vid första bästa tillfälle ska jag
f-r-a-m-f-ö-r-a
det
till chefen
att jag måste få åka på fortplantning

ur ”Det började så oskyldigt med diskbänken

 

Ge mig ett stenparti

Älskling,

inte mycket jag ber dig om

men ge mig ett stenparti

ge mig din armhåla

stanna inomhus med mig

när kontinentalplattorna förskjuts

ge mig en medelstor ö

visa mig några städer

ge mig rum

en klädkammare kanske

förankra mig

ömma mig

ömma

armhåla mig

visa mig en bit för fötterna att stå på

en inmutning

en bortglömd plats

en förtöjning i glesbygd

inte mycket begärt

men ge mig närmast religiösa upplevelser

ge mig skådespel

och lite hänförelse

gör mig ställd

peka på en tall som dansar

ge mig alla rätt och inga fel

bär mig

stoppa mig i en burk

öppna locket

öppna

var min boj i vattnet

vara länge

valla mig när dygnet vänder

ömma mig i din armhåla

enlevera mig

omhänderta mig

ömkla mig

ömkla

kamma mitt hår

håll om mitt huvud

ge mig ett stenparti

gräv fram mina fötter

överlev mig

ge mig andning

och all anledning

öka min livskvalitet

var vaken när jag sover

låt mig övervintra hos dig

ta mig hem

behåll mig

bre mig en smörgås

res med mig

res mig

håll mig upprätt

ge mig en jordkällare

ur ”Jag behöver busschauffören


Bottenlös papperskasse

Tiden stannade upp
där på parkeringen
där hon stod mitt i
och bilen inte stod att finna
Stod och höll i handtaget
till en bottenlös påse
i ett draperat regn
och gjorde simrörelser
ja, som i fjärilsim
eller någon annan oekonomisk simstil
Alla har väl sitt sätt att hantera ångest
sa han som körde traktorn med alla kundvagnarna
Papperskassen var utan botten
och lightprodukterna
spred sig och rullade
som bara lightprodukter kan rulla och 
sprida sig i närliggande
vattenpölar
Hon stod och hanterade sin ångest
med simrörelser
ännu en dag med dålig hållning
då bilen inte stod att finna
fast hon var ganska säker på
att hon parkerat den just där
Jag vill vara intimt förknippad,
sa hon
Jag vill angå, sa hon
Och han med kundvagnarna
tänkte att här borde man gripa in
Och regnet draperade sig
och de fiberrika flingorna
upplöste sig
Och handtaget var det enda
hon hade att hålla sig
fast vid
vidhålla
Det är inte så självklart, allting
när man hamnat mellan
olika kategorier
När man inte ens har blivit
färganalyserad
och inte vet om man är vår eller höst
När man inte blivit upptagen
Och allt man gör måste man göra
för sin egen skull
Vara sin egen lyckas smältost
Det kanske inte är så underligt
att man hemfaller åt
obegripliga simrörelser
i väntan på att
påsen ska bli hel
bilen ska befinna sig
regnet ska avtona
och anletsdragen och
kundvagnarna ska vara samlade

ur ”Det började så oskyldigt med diskbänken


Om inte: varför

Det är så definitivt att medge att även den här dagen
har kommit till sitt slut
och att man måste gå och lägga sig
att nu finns det inget mer att tillägga
det har blåst snöblandat
och över havet har det blåst väldigt mycket snöblandat
och nu är det mörker
jag är nästan säker på att grannarna sover
och teven har självslocknat
och det här är bara ett av alla bostadsområden
i det här landet
det här är inte något speciellt märkvärdigt
eller ens särskilt kriminellt bostadsområde
vad dom än skriver i tidningarna
och över havet har det blåst
snöblandat i mörkret
det är nog dags att gå och lägga sig
men jag klamrar mig fast vid det här dygnet
fast det redan övergått i nästa
för i det här mörkret är det svårt att skilja på dag och natt
och bilarna huttrar
fasttjudrade vid sina motorvärmarstolpar
jag undrar om jag är den enda som är vaken i natt
och om inte: varför
jag undrar om det är i natt en årstid övergår i en annan

ur ”Det började så oskyldigt med diskbänken


Fjortis

”Mamma ... 
Fjortis är ingen ålder
det är en attityd!”
- och ibland är jag nära att tro
att man aldrig blir något annat
Isblåst och svålhal trottoar
och håret alldeles förstört
och i huvudet gallskriker det
att i den här åldern borde man veta bättre
När ens barn leker med det där lösa köttet
man har under hakan
och tar ens smink
och stjäl ens kläder

och på ett plan erkänner man att det inte vore helt fel
med lite vuxenkontakt
inte helt fel
När man var ung
var man mycket närmare sina misstag
och trodde att allt var livsavgörande
- och det var det också
Nu tror man inte att misstagen hinner vara så livsavgörande längre

- fast det är dom
När man var ung trodde man på kärlek från första överkastet
Nu är man bara lite mätt på att tillbringa kvalitetstid med sig själv
och speglingen i Kapp Ahls skyltfönster
är alldeles för bekant
och samtidigt anklagande på något sätt
som en äldre släkting
Uråldriga raggningsreptiler
i alla små dinosauriebarer i alla små blåsiga städer
Och det enda man kan hoppas på är
att folk åtminstone skulle vara ordentligt skiljda
Av alla färger
är det turkosorange himmel i kväll
och ensamhet är ett fult ord
sprayat med feta svarta svep
på en k-märkt fasad

- ur ”Jag skriver till er för en väninnas räkning