var mina föräldrar fantasifulla nog att döpa mig till. Min stora idol och inspirationskälla var min pappa Eino Krapu vars dikter hade varmt allvar, drastisk humor, djup dramatik och människokännedom.
Jag lärde mig att dikter ska ha rytm, att de ska läsas högt, att det är njutbart med dikter. Och att man får skratta.
Mina första dikter skrev jag på finska. Som femtonåring kom jag till Sverige och Umeå tillsammans med min storasyster som då var tjugo. Vi skrev och rimmade. Och snart bytte vi språk. Hjärta och smärta.
Solja Liina Sanelma Krapu
Om mig, om att vara poet.
Att vara poet är att titta och peka. Att se regnbågen i biltvätten och dessutom tycka att det är intressant. Att se en vattenpöl och se det som sin uppgift att berätta om det.
Det slasksnöar på Vasaplan i Umeå, det är Norrland, det är Västerbotten, det är en vanlig årstid.
Jag är hemma här fast jag är född i Kongingkangas, där E4:an drar genom Mellersta Finland. Uppvuxen i Keitele, där Blå Vägen drar genom Savolax.
Umeå ligger i korsningen mellan E4:an och Blå vägen. Har alltså inte kommit nån vart i livet....
Länkar